Määritelmä
ett normativt teoretiskt närmandesätt som ifrågasätter etablerade förståelser av det sekulära och sekulära samhällsideologier
Selite
Termen postsekulär populariserades av filosofen Jürgen Habermas kring 2005–2006 och etablerades därefter snabbt inom en mängd olika akademiska discipliner, däribland samhällsteori- och filosofi, religionssociologi och teologi. Till en följd av sin snabba och breda spridning utgör dock postsekulär ett mycket mångtydigt begrepp som saknar en entydig definition. Gemensamt för de flesta förståelser av begreppet är ändå någon form av, antingen explicit eller implicit, ifrågasättande av rådande sekulära och/eller sekularistiska ideologier och samhällsorganisationsformer. Habermas använder termen i en främst samhällsfilosofisk och normativ bemärkelse för att beteckna ett möjligt framtida tillstånd där starkt sekulariserade västerländska samhällen skapar och etablerar nya, mer konstruktiva sätt att inkludera religiösa aktörer i den offentliga samhällsdebatten och det gemensamma demokratiska beslutsfattandet. Detta förutsätter enligt Habermas dock att både sekulära och religiösa parter i samhället ingår i en ”ömsesidig lärandeprocess” där de lär sig föra en öppen dialog och att genuint överväga varandras respektive argument. Ett envist fasthållande vid etablerade sekulära eller sekularistiska ideologier som avfärdar religionens fortsatta samhälleliga och kulturella närvaro och utesluter religiösa aktörer från den offentliga samhällsdebatten utgör enligt Habermas ett hinder för en sådan utveckling. Samtidigt krävs dock att också religiösa aktörer är beredda att artikulera sina argument på ett språk som alla medborgare kan förstå. Det post-sekulära har debatterats relativt flitigt inom särskilt religionssociologin. Debatten har mestadels kretsat kring termens mångtydighet och bristen på empiriska bevis för ett de facto skifte mot post-sekulära samhällen.
Lisätiedot
Skribent: Marcus Moberg
Literature:
Beaumont, Justin, red. 2019. The Routledge Handbook to Postsecularity. Oxon: Routledge.
Beckford, James A. 2012. “Public Religions and the Postsecular: Critical Reflections”. Journal for the Scientific Study of Religion 5, no. 1, 1–19.
Casanova, José 2013. “Exploring the Postsecular: Three Meanings of ‘the Secular’ and their Possible Transcendence”. Habermas and Religion. Red. Craig Calhoun, Eduardo Mendieta och Jonathan VanAntwerpen, 27–48. Cambridge: Polity Press.
Dillon, Michele 2012. “Jürgen Habermas and the Post-Secular Appropriation of Religion: A Sociological Critique”. The Post-Secular in Question: Religion in Contemporary Society. Red. Philip S. Gorski, David Kyuman Kim, John Torpey och Jonathan VanAntwerpen, 249–78. New York: New York University Press.
Habermas, Jürgen 2008. “Notes on Post-Secular Society”. New Perspectives Quarterly 25, no. 4, 17–29.
Habermas, Jürgen 2006. “Religion in the Public Sphere”. European Journal of Philosophy 14, no. 1, 1–25.
Molendijk, Arie L., Justin Beaumont och Christopher Jedan, red. 2010. Exploring the Postsecular: The Religious, the Political and the Urban. Leiden: Brill.
Nynäs Peter, Mika Lassander och Terhi Utriainen, red. 2012. Post-Secular Society. Brunswick, NJ: Transaction Publishers.
Erikieliset vastineet
Alaviitteet
Lähdeviittaus tähän sivuun:
Tieteen termipankki 22.12.2024: Uskontotiede:postsekulär. (Tarkka osoite: https://tieteentermipankki.fi/wiki/Uskontotiede:postsekulär.)
